Alma Cederquist, säljare på EWES


Möt Alma Cederquist – fjärde generationen och ny i EWES säljteam

Med rötterna djupt i familjeföretaget och en utbildning inom affärssystem och produktionsutveckling är Alma redo att sätta sin egen prägel på EWES. Hon är säljaren som trivs bäst när tempot är högt, idéerna många och projekten i rullning. På fritiden har hon många järn i elden och spelar bland annat munspel för sin katt.

Att Alma skulle landa på EWES förr eller senare känns nästan självklart. Hon har tidigare sommarjobbat både på ekonomiavdelningen och i produktionen.

Vilken tjänst har du på EWES?
Jag är säljare, mer komplicerat än så är det nog inte. En fin blandning av lite allt möjligt. Att vara säljare var inte som jag trodde men det är väldigt roligt. Jag tycker att vi har många nya spännande projekt på gång så det känns som att det börjar ta fart på riktigt nu.

Varför sökte du tjänsten?
Sökte och sökte … Definitionsfråga men jag längtade väl hem lite grand. Vet knappt själv, det dök upp och då tänkte jag att det var dax och komma hem och se vad som händer innanför EWES-väggarna. Har ju jobbat med både ekonomi och produktion tidigare på EWES som sommarjobb. Vet inte hur många gånger jag till exempel tvättat stolarna i matsalen. EWES har väl alltid funnits med i framtidsplanerna så det var ganska självklart att för mig att söka mig hit. 

Vad gjorde du innan du började jobba hos EWES?
Jag har pluggat affärssystem/produktionsutveckling och jobbat. Jag jobbade tidigare på Veteranpoolen där jag jobbade med försäljning mot mestadels privatpersoner. Tänk dig själv att jobba med pensionärer och äldre personer, man får höra en hel del och framförallt får man många goda råd! Skolan lärde mig mycket men på veteranpoolen lärde jag mig vett och fick lära mig om tålamod. 

Hur har du tagits emot?
Mycket bra, det finns båda nya och gamla på EWES. Många av dem har förmodligen känt mig längre än jag har känt dem. Så på sätt och vis så känns det som lite familj. Jag tycker att EWES har ett speciellt sätt och ta hand om människor utöver det som krävs av en arbetsgivare. Så det gör mig stolt att få vara en del av. 

Hur gammal är du och var bor du?
Jag är 26 år (2025) och bor i bästa Bredaryd!

Vad tycker du om att göra när du inte jobbar?
Vad tycker jag inte om? Jag är en person som har (för) många bollar i luften. Jag är ofta inte den som säger nej så det kan bli lite vad som helst när jag får för mig något. Just nu tränar jag slaviskt på munspel till min katt och min sambos stora glädje. Fotboll är ju givetvis viktigt, men annars är det väldigt roligt med linedance, pyssel och träning. Har ju fallit för western så äger nu mera alldeles för många cowboyhattar.  Älskar ju även att umgås med min familj och vänner. Jag pysslar med allt möjligt när jag inte jobbar för jag insåg nog när jag växte upp och blev äldre att min mamma hade rätt ”det blir bara så roligt som man gör det”. Så jag säger alltid det till mig själv. Då blir ju allt roligt. 

Vad har du svårt att motstå?
Svår fråga, Processo en fredagskväll är svårt att motstå. Känns typ som jag hade kunnat göra den listan lång. En bra bok, en fredagskväll hemma framför på spåret, en riktig bra serie kan vara mitt största fall. Det finns serier som har vänt upp och ner på hela min värld och jag blir ju så insatt så det är svårt att sluta. Det går till den nivån där jag spolar fram för att se så det löser sig sen spolar tillbaka och tittar så att man inte missar något 🙈.

Om du inte behövde arbeta för pengar – vad skulle du göra i livet?
Det här känns som en lurig fråga. För frågar ni mig så skulle jag inte vilja ha så mycket pengar så att jag inte behövde jobba. Det ska finns en blandning. Jag vill jobba för att kunna njuta när jag inte jobbar. Jag är alldeles för hemmakär och har inte inre ro till att bara chilla hela dagarna. Det har jag mina söndagar till och det räcker. Så jag vill jobba men jag vill också ha äventyr, resor och tid med familjen. För mycket av en sak skulle göra mig galen. 

När skrattade du högt senast?
Hmm, skratt för länger ju livet sägs det. Så jag för söker skratta så ofta jag kan. Men som högts senast? Det var när jag trodde att jag slarvat bort min vigselring (nej, jag är inte gift ännu) och det visade sig att min lillebror hade den. Skrattade högt av lättnad men också av förvirring för brorsan kom inte ihåg att han tagit den och jag kommer inte ihåg att jag givit den till honom. Och eftersom den då hade varit borta en hel helg och min bror sagt att han inte hade den så skrattade vi båda. Men den är hittad och det blev en händelse att skratta åt.